måndag 28 september 2009

Och så blev det premiärhelg

3 föreställningar
fint med publik
fina föreställningar

Emma och Amanda är så fina på scen att jag inte vet vart jag ska bli av.
Jag och Elsa blickar stolt ut över den pastellfärgade scenen och njuter av replikerna som fyras av mellan de två udda figurerna på scenen.

Helgens bästa: Skådisarna och publiken
Helgens sämsta: Ljuset, dimerpack, ljusbord ALLT som har med teknik att göra!!!!
Helgens äckligaste: Emmas Naglar.... hu!
Helgens Tack till: NILS !!!!! Som räddat oss med ljustekniken x antal ggr... vi är inte direkt... tekniker så sett vi i bataljonen nej ....
Helgens guldkorn: Mackan
Helgens mest emotionellt rörda: Josefine och Elsa
Helgens klippa: Rebecka och Anna Sara
Helgens mest erotiska: JAG !!!!!!! (oj. internskämt. what ever)

Det går 2 föreställningar till ! nästa helg ! 3 4 okt! kom kom kom! vi är där du är där ingen är reaktionär

puss!!!!

onsdag 23 september 2009

KOM KOM KOM

SNART HAR VI URPREMIÄR.
kom och besök oss i den kladdiga sandlådan där vi ger en knallrosa chock hand i hand med ett djup inre hål fyllt med Kadiniski och Lars Norén.

Vi ger dig 40 minuter av skratt och tårar ; en rapp och piskande svart komedi som är en gemensam sång från oss i Bataljonen, Kristian Hallberg och Riksteatern.

Vi i Bataljonen är ett skenande tåg, vi får dra i nödbromsen ; och när vi gör det; ta chansen och hoppa på vårt tåg !!

lördag 12 september 2009

för biljettbokning till SMÅ BARN OCH STORA FÖRÄLDRAR : bataljonen@hotmail.com, eller köp på plats. pris 50 pix för alla.

söndag 30 augusti 2009

VÄLKOMMEN TILL FÖRESTÄLLNING

Bataljonen välkomnar till föreställningen Små barn och stora föräldrar; en nyskriven pjäs av Kristian Hallberg som vi i Bataljonen sätter upp i samarbete med Riksteaterns Ny text-projekt

Var : Amandas Teater, Nordostpassagen 61B. Ta vagn 1, 2, 6 eller 13 till Olivedalsgatan och följ kartan.
När: URPREMIÄR 25, 26, 27 september 19 00 , 3e och 4e klockan 19 30
Pris: 50 kronor för alla
Ålder: 15 år och uppåt

Möt två kvinnor i ett surrealistiskt möte på en lekplats någonstans i Sverige. Båda vill ge sina barn den bästa uppfostran, - men hur ser den egentligen ut? Och hur är det att vara mamma? Att drömma? Att ha en man som heter Hasse, eller ett spektakulärt intresse för bilmärken? Och hur ska man uppfostra ett barn? "Stäng inte in dina plantor i ett drivhus" - följ med oss in i detta växthus av rätt och fel, skuld och hopp, och såklart massa kärlek. För alla älskar väl sina barn?

karta : http://www.eniro.se/query?search_word=Nordostpassagen+61b&geo_area=g%F6teborg&what=all&lang=&ax=

tisdag 18 augusti 2009

Jag ser från mitt fönster...

En vind av ångest sveper igenom en lekplats med pastellfärger och glada barn som leker med spadar och hinkar. Doften är lite frätande, stickig,,,, som urin.
Jag sitter uppe i min lägenhet och blickar ned mot lekplatsen. Jag vet att det är ångest, jag är nämligen en person som har en väldans koll på ångest. Jag är en djup person som i princip sover med ångesten varje natt... nog om mig.
Nu ser jag ser ett barn som slår ett annat barn. Det ena barnet börjar gråta. Det andra barnet skrattar.
Nu går en kvinna fram och tar ett av barnen i örat... det är nog hans (det är en pojke) mamma som är där och uppfostrar sin son till va som är rätt och fel....
Nej det är det inte alls... För nu kommer en annan kvinna och knuffar deb första kvinnan...Hon knuffar hårt och skriker: Du ger fan i min unge din jävla skata !!! Din jävla idiot !! Va fan tror du att du håller på med. Hon knuffar en gång till. Herregud hon är helt ursinnig !! så farligt va det ju inte... hon knuffar så hårt att den andra kvinnan ramlar till.

Det är konflikt nere på lekplatsen. vad skall jag göra ??? ska jag ringa polisen ? Tänk om de börjar slåss...!! nej nu släpper den ena mamman den andra mamman. Hon tar med sig barnet som slog och klampar ilsket iväg.

Jag känner att det vilar ett täcke av ilska och förödmjukelse över lekplatsen. Plötsligt känner jag mig ledsen. Jag känner mig ledsen för jag tror att mamman därnere är ledsen. hon som är kvar. Ja... hon gråter. Barnet försöker trösta henne. han drar i hennes jacka. Hon tar upp honom och kramar honom. Men hon gråter fortfarande.
Jag borde kanske gå ner och fråga hur det är med henne ??? fråga om hon vill komma upp på en kopp te... ??? nej hon skulle bara tycka att jag var konstig.
Nu kokar nog vattnet i kastrullen i köket.
Det är mitt te som kokar. Jag stänger fönstret.

måndag 10 augusti 2009

söndag 26 juli 2009

REPETITION

REPETITION AV SMÅBARNOCHSTORAFÖRÄLDRAR av Kristian Hallberg

de två skådespelarna går in i karaktär på denna bild... eller något.

regissören med stort R hjälper den vilsna skådisen amanda med att klura ut exakt vad för slags litet djur det är som kryper på bordet. amanda pekar och björn tycker att det ser roligt ut.

två mammor på en lekplats, kommer denna bild inom kort förvandlas till.


Amanda Nordmark och Emma Knyckare.